Sömn är min drog

Sömn är min drog

;

(anteckningar/drömmar/dikter)

Holocen

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-04-10 01:52
"Barkens mönster som blindskrift
du nuddar med fingertopparna, läser
små svarta skalbaggar springer över din handrygg
och försvinner i knappt synliga sprickor
vinden gäspar i trädkronan
vidgas och sprids
fjolårsgräset mot din kropp
kruståtelns vippor penslar över dina kindben
trädets rötter dricker dig sakta

om du somnar nu vaknar du aldrig

en gång andades vi inte
jordens atmosfär var tunn av eld
ett magnetiskt damm sprang upp ur jorden
och vi plöjde våra åkrar och sådde oss där
vi bar barnen i korgar av fjädrar
byggde vindskydd av löv om kvällen
vi drack regnet och växte oss långa och slanka
din hud luktar svart vanilj
stammen täckt av en skrovlig bark
och avlägsna röster
"

Sökningar

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-04-09 22:49
Jag googlade på "är det farligt att smaka på bläck" för att det kan vara bra att veta i förebyggande syfte ifall min hjärna skulle få någon sådan idé. Tydligen är det inte särskilt farligt att dricka reservoarbläck om man bara smakar "någon klunk". Men det är nog inte särskilt gott. Men jag borde inte fundera för mycket på det.

Och en googling på "somnar du nu så vaknar du aldrig" gav massor av tips på hur man somnar snabbare och av någon anledning tycker jag att det är roligt.

Rämnar

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-04-06 21:54
"Rösen av tysta stenar,
murar som inte längre är murar
min sömn skickar brev till sig själv
berättar om avlägsna byar
dit vinden ännu inte nått
jorden är salt och törstig
och allt är stilla
fiskarna stannar upp och lystrar
havtornsbuskarna sprakar
av en brand som ännu inte startat
i handen bär jag viskningar
från de förtorkade trädens grenar
"

- - -

Läser just nu: Jonas Brun - Det amfibiska hjärtat

Och jag blev hemskt förtjust i den här idén: Konst för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar. Jag har inget emot om skattepengar som ska gå till konst går till något lagom märkligt och nyskapande.

April för kreativiteten

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-04-05 14:24
Poesiskrivarmånaden går väldigt bra än så länge. Femtio minuter om dagen ger oväntat mycket skrivet.

- - - -

Undergångarna

"Vinden går med lie över fälten
du klär dig i en nytvättad skjorta
stänk av saltvatten, av mörkt te
utanför dörren ligger vägen utsträckt
ett sidenband från din mors sykorg
nålmärken i bordets kant
och hon klär sig som för en lång resa
i vita lakan, nattbäddskläder
mörkret kom så tyst till henne
tyget svalt och fuktigt mot din hud
i jordkällaren ligger barnen
lindade och stumma
skalbaggskäkar knäpper i det torra träet
du skalar av barken i mörka flagor
jord under naglarna, multnade sorger
din mor offrar sin del av den döende fågeln
för att du ska få leva
och vingarna slår och slår som ett hjärta i din hand
och skogarna fälls omkring dig
det går över, det är skräckslagna bränder, det är
viskningarna i mossan
vi är inte här
"

- - - -

Läser just nu: Azita Ghahreman - Serendips loggbok
och Krister Gidlund - Jord som drömmer

Poesiskrivarmånaden

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-03-26 23:18
Snart är National Poetry Writing Month och dessutom Camp NaNoWriMo (som är en mer avslappnad version av romanskrivarmånaden, där man sätter sitt eget mål istället för att sträva efter femtiotusen ord). April är bra för kreativiteten.

Stygn

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-03-18 22:20
"Omsorgsfullt väljer vi varandras namn
du heter något nu
jag heter också
och din kappa av fiskfjäll och dun
skarvsömmar, förlåten
du vet hur man önskar sig
med blodet ännu tryggt i kroppen
natten undanstoppad i ett knyte
huden ett mjukt tyg över ansiktets valv
"

- - -

Läs: KoMo av Pontus Joakim Olofsson
Titta på: Babel besöker litteraturfestivalen
Lyssna på: Vetandets Värld om klardrömmar och narkolepsi

Allt som finns kvar är is och sjöar

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-03-14 15:45
"Du dricker luften som en drunknande
häller himlen över ansiktet
asparnas myllrande stammar i slänten
där du ristar ditt namn under barken
och fäster den åter
brandgul sav längs dina kinder
när du släpper taget saknas en av dina händer, sedan armen
sedan hjärtat där huggormen sitter, och yxans egg
"

- - -

Lyssna på: Ossler - Solen och ängeln
Läs: Linus Gårdfeldt - Men golvet har ingen mun

Och nu är litteraturfestivalen.

En beskrivning

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-03-13 19:17
Jag matar min hjärna med litteratur, naturupplevelser, konst, tågresor, utsikter över landskap, och den ger mig ord att hälla ut över papper. Någon sade något om "mitt bildspråk" och min spontana reaktion var "men det är ju så det ser ut!". Som om jag bara beskriver något som redan finns.

I en bokrecension anser recensenten att "en omskrivning, en abstrakt bild för något konkret, är inte detsamma som en dikt. Inte heller är en beskrivning av en oönskad känsla, som rädsla för att barnet ska dö, nödvändigtvis en dikt. Det är en beskrivning."
Och jag tänker: men vad är en dikt? Är inte allt bara en beskrivning? Beskrivning av hur något ser ut, hur det känns, hur det doftar, och att beskriva det så att läsaren kanske, i bästa fall, ser det på ett nytt sätt, ur en annan vinkel.

Sedan fortsatte i och för sig recensionen med "Och kanske är ingenting svårare för en författare än att komma runt den kastrerande effekten av onödiga beskrivningar och konstruerade metaforer. [...] Först när författaren tar en risk kan läsaren reagera på texten, och börja svara på den inom sig."
Så det verkar handla om "onödiga beskrivningar" snarare än beskrivningar i allmänhet. Och det där med att ta en risk. Men att ta en risk kan även vara att beskriva något på ett sätt som känns helt tydligt för en själv, att "konstruera" metaforer som känns som om de säger något viktigt, och sedan släppa ut texten i världen och hoppas att någon förstår.

Jag tror att det är en stor anledning till att jag skriver poesi. Att visa "såhär ser det ut i min hjärna" och sedan önska att någon förstår och känner igen sig. Så att det blir mindre ensamt inuti.

Muser

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-03-09 23:54
Du vaknar orörlig
natten är en tät kåda längs din kropp
du bärnstensdjur, inkapslade syrsa
med dikten i munnen, osjungbar
och vid din sängkant står vidunder
med trötta blickar och vädrande näsborrar
de kommer med gåvor, brandrök och törst
koppar med smältvatten, glödande tecken
och allt de kräver i gengäld
är detta löfte:







Övergångar, liminal space

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-02-24 21:04
"Jag låter dem ströva fria i min kropp
som salt luft, som andetag i dimma
en kapsel söt mjölk, händerna runt pappersmuggen
rälsen genom natten, övergångar, klämtande varningar
behöver vi vara ofarliga?
vi är dödliga, vi är vinden rakt igenom
hungriga plåtstatyer, soldis, bränt tegel
klockgjutarens dotter sjunger
med munnen öppen som ett sår
"

- - -

Lyssnar på just nu: Hurula - Innan ljuset

Och jag skickade den nya diktsamlingen till förlag. Vi får se vad de säger.

Det måste bli vår snart.



Next »