Sömn är min drog

Sömn är min drog

;

(anteckningar/drömmar/dikter)

Orsaka

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-06-19 11:28
"Det finns en kopp te, det finns färskt bröd
det finns träden som växer i bröstet
det är inte farligt
vi dricker trösten ur rökgrå muggar
frön faller ur våra händer

att älska även det som vissnar
att du ska slitas sönder men inte än
det finns ett språk av tyst snö
när du aldrig glömmer din mors namn
det finns söt mjölk och tjocka filtar
"

- - -

Jag känner igen mig i det här: Försenad sömnfas.

Sileshår och tätört

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-06-11 18:48
"Nu hänger kraftledningarna tunga
molnen av ärgad koppar, plasthärvor, rök
nu mörknar glaciärerna
sedda från rymden
nu är jag en sten som återfunnits under inlandsisen
en urholkning i berget, ett klart vatten
permafrosten sjunker sakta, andas
under en lågt flygande himmel
av väte, av vitmossa och kattfot
"

Sommaren skriver sina spår över ditt ansikte

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-28 21:56
"Vinden andas dig
kvällen böjer sig i bön
du är redan natt, parfymer
av mentol och kumarin
sotmålade ögonlock, knappt synliga droppar
asfaltens sälta, allt det stillastående
som på din befallning
flammar upp, går förlorat
"

- - -

Lyssnar på just nu: Salter Cane - Love Stranger Than This

De där nutidsmänniskorna

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-26 14:39
Det påstås att människor i nutiden har svårt att koncentrera sig på längre texter. Det borde ju tala till poesins fördel. Det krävs förstås en del koncentration och närvaro även för att ta till sig en dikt, men ändå inte lika långvarig som för att läsa en roman, och diktsamlingar behöver man inte läsa från pärm till pärm för att ha behållning av.

Jag läste förresten diktsamlingen En liten bok om kött och chark av Jenny Högström och jag tror att tidigare nämnda recensent menade "poetiska omskrivningar" snarare än beskrivningar. Men jag tyckte att boken var ganska bra, om än inte lika intressant som en del andra som jag läst på senaste tiden. Kanske är det där kroppsliga inte riktigt min smak.

Fortfarande skriver jag mer än en dikt om dagen. Jag förstår inte hur det går till, och vad jag ska göra av allihop.

- - -

Du handlar inte om någonting

Smala hyllplan av vit furu, linjerna du rispat
spretiga bokstäver, allt du samlar och bevarar
morgonen ett uppstoppat djur av okänt ursprung
ögon av matt glas, flinande käkar
huden tunn som kronblad
vissa dör, nu står du skrivet
i en bok med pressade växtdelar
intill namn och fyndplats
du drömmer, kanske smittsamt
vad väger natten
allt du orkar bära


Vårfloden

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-22 18:47
"Du smakar snö och dyrbara minnen
ett brev som aldrig ska skickas
röken av lera i vattnet
bottnen som rörs upp och andas
älven minns isarna, sköra som kronblad
djupa som en människas längd
tornseglarna drar sina trådar
mellan levande och döda
"

- - -

I förrgår anlände de första tornseglarna. Det blev till slut sommar.

Ett gott skrivråd

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-18 20:27
Att skriva i tjugo minuter om dagen kan bli oväntat mycket poesi. Den här månaden har jag skrivit mer än en dikt om dagen. Jag är förvånad fast jag kanske inte borde vara det.

- - -

Hjärtbladen

Du säger, vi har levt så länge nu
vår hud är utdragen och smärtsam
innerörat, cellmängden, membranen
i vilken vecka slår hjärtat
i vilken stannar det
nu mjuknar allt, nu släpper de från träden
de nyss så gröna bladen, grenar; hela stammen
som burit himlen i sin krona
tiden rör vid hennes ögonlock
med svala fingertoppar


- - -

Det är sällan jag lyssnar på ljudböcker men David Väyrynens Marken är skönt hypnotisk.

Till dikten

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-15 11:30
Jag läser Malte Perssons Till dikten och förtjusas av assonanser och allitterationer, rytmen, orden, lekfullheten. Poesin och försvaret för den. Och att man får driva med den, dikten. "Dikten är en t-shirt där det står: / I went to Biskops Arnö / and all I got was this lousy poem."

- - -

Ganska snart är skrivarretreaten.

- - -

Ensamhonung

Vi äter den svartnande saven
kanderade frön från den sista växten
de ludna bladen som kröker sig inåt
urgröpta stjälkar, händernas märg

dagarna kryper skrämt längs marken
livslånga ekon i öde raviner
rasslandet av mynt och stenar
önskningar av soltorkad sand

nu bär vi hemligheter tätt mot bröstet
rustningar av luft och lera
motorvägars brus på avstånd
törnen genom kroppen


Fastlänning

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-14 23:03
"Jag samlar på silverskedar
ljudet av din röst
pälsen från det djur du älskat mest
mitt hår faller i tussar
jag sparar det i askar med vita etiketter
och ditt namn graverat i bleckplåt
virar kokonger av björntråd
runt sagorna du skrev
ett tyg tunt som grumligt vatten
och tusen hårda små knutar

i träden växer
ingenting
i kronorna kala som vind
"


- - -

Lyssnar på just nu: Albin Balthasar Lundmark - Fel person

- - -

Jag läser Ljus och strålning av David Zimmerman. Diktsamlingen är bra men på något vis lite för lättläst. Jag vet inte om jag kan förklara det – lättläst borde väl vara något bra – men det känns som om den rinner förbi så fort. Kanske är det också en sorts komplimang, att jag tycker om dikterna och vill att de ska stanna längre.

Makabra stilleben

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-06 00:03
I en intervju med Aase Berg i Tidningen Skriva nämns att en recensent kallade dikterna i hennes debutdiktsamling Hos rådjur för "makabra stilleben". Det var tydligen inte en komplimang men jag tycker ändå att det låter fint på något vis.

(Hos rådjur var en av mina favoritdiktsamlingar en gång i tiden. Kanske fortfarande, men det var så länge sedan jag läste den senast så jag kan inte säga det säkert just nu.)

Krakataus barn

AnteckningarPosted by Nattknytt 2019-05-02 16:05
"Skildra rädslan
för att sammanblandas med jorden
vi ropar från början av holocen
i bilder av mänskliga händer
vi var här
och vintergatan flammar ovanför
vi var här
de dödliga djuren
de oersättliga tankarna
om allt ska bli aska
ska vi bli stjärnbilder
galoppera över himlen urskiljningslöst

marionetterna syr sina stygn i dina kläder
tills du är insnärjd som en fluga
i spindelns famn
gråsuggorna har redan bevittnat slutet
men du förstår inte deras vittnesbörd
när de knastrar under din rygg då du vänder dig i bädden
vi är brända, sjunkande
burna av kolosser i silverkorgar
i boken du läste låg ett strå av hennes hår
du bytte sida
trottoaren vältrar sig under dina fötter
morgonens yrsel brer ut sig över dagen
syr peruker av koppartråd och blänkande glasbitar
som du skördat ur havet
vi var som musslor
tysta och dödliga
djuren åt oss som osjäliga
säg mig inget annat
än att stranden ligger öde inför våra blickar
när vi går ut på den väller havet in
"

Next »